Kungafamiljens ekonomi skiljer sig på många sätt från ekonomin hos en vanlig svensk familj. När man hör talas om kungliga bostäder, slott, fastigheter, bilar och andra stora tillgångar kan det därför vara lätt att tro att kungafamiljen har stora privata lån på samma sätt som många andra människor har bolån.
Men så enkelt är det inte.
För att förstå kungafamiljens ekonomi behöver man först skilja mellan kungafamiljens privata ekonomi, Kungliga hovstaternas ekonomi, statens egendom och olika stiftelser och andra juridiska personer som kan vara kopplade till kungahuset.
Kungahuset är inte en stiftelse
Det är vanligt att man säger att ”Kungahuset är en stiftelse”, men det är egentligen inte korrekt.
Kungahuset är inte en stiftelse i juridisk mening. Kungahuset är ett samlingsnamn för den kungliga familjen och den verksamhet som hör samman med monarkin.
Den organisation som bland annat sköter kungafamiljens officiella verksamhet är Kungliga hovstaterna. Hovstaterna har bland annat ansvar för statschefens officiella uppgifter, hovets administration och förvaltningen av de kungliga slotten som ingår i den verksamheten.
Det finns samtidigt olika stiftelser och andra organisationer med koppling till kungafamiljen. Därför är det viktigt att inte blanda ihop dessa med själva Kungahuset.
Kungafamiljen har både privat och offentlig ekonomi
En av de viktigaste sakerna att förstå är att kungafamiljens ekonomi består av olika delar.
Det finns sådant som är privat egendom och sådant som hör till den offentliga kungliga verksamheten.
När kungen utför sina uppgifter som Sveriges statschef är det inte samma sak som när en privatperson använder sina egna pengar.
Kungliga hovstaterna får anslag från staten för att kunna bedriva den verksamhet som hör samman med statschefens uppgifter och det kungliga uppdraget.
Det statliga anslaget ska därför inte betraktas som kungafamiljens privata lön på samma sätt som en vanlig månadslön.
Pengarna används till exempel för personal, administration, representation, transporter, information och andra kostnader som är förknippade med den officiella verksamheten.
Vad händer med de kungliga slotten?
En annan vanlig missuppfattning handlar om de kungliga slotten.
När man tänker på exempelvis Stockholms slott eller Drottningholms slott kan man lätt föreställa sig att kungen äger dem privat på samma sätt som en person äger sin villa.
Så fungerar det inte.
De kungliga slotten har en särskild ställning och flera av de kungliga slotten är statlig egendom.
Det betyder att man måste skilja på att kungen använder ett slott och att kungen äger slottet privat.
Det är en mycket viktig skillnad när man försöker räkna ut kungafamiljens privata förmögenhet eller skulder.
Har kungen ett vanligt bolån?
När man frågar om kungen har lån är det därför viktigt att först fråga:
Vilken egendom pratar vi om och vem är den juridiska ägaren?
Ett vanligt svenskt hushåll som köper ett hus för flera miljoner kronor behöver ofta ta ett bolån. Banken tar då pant i bostaden och hushållet betalar ränta och amorteringar.
Kungliga bostäder och officiella residens fungerar inte på samma sätt.
De fastigheter som används inom den kungliga verksamheten kan ha en helt annan ägar- och finansieringsstruktur. Därför går det inte att säga att ”kungafamiljen har ett jättestort bolån” bara för att en kunglig bostad är mycket värdefull.
Kungafamiljens privata egendom är en annan sak
Det betyder däremot inte att kungafamiljen saknar privat egendom.
Medlemmar av kungafamiljen kan ha privata tillgångar, exempelvis privata bostäder, investeringar, fordon, konst, smycken och andra personliga tillgångar.
Sådana tillgångar ska skiljas från statlig egendom och från egendom som hör till den officiella kungliga verksamheten.
På samma sätt kan privata personer i kungafamiljen i princip ha privata ekonomiska åtaganden. Det går därför inte att göra ett generellt påstående om att varje person i kungafamiljen ”aldrig har lån”.
Det viktiga är att kungafamiljens privata ekonomi inte är samma sak som Kungliga hovstaternas ekonomi.
Vad är apanaget?
En annan del av diskussionen handlar om det som ofta kallas apanage.
I vardagligt språk används ordet apanage ofta för de pengar som staten betalar till kungahuset.
Men även här är det viktigt att förstå att pengarna inte fungerar som en vanlig privat lön till kungen.
En stor del av de statliga medlen går till att finansiera den kungliga verksamheten.
Det handlar bland annat om personal, lokaler, administration, representation och andra kostnader som krävs för att statschefen och hovet ska kunna genomföra sina uppgifter.
Det är alltså felaktigt att tänka:
”Staten ger kungen pengar och kungen kan sedan använda hela summan som han vill privat.”
Den verkliga ekonomiska strukturen är betydligt mer komplicerad.
Varför kan kungafamiljen ha stora tillgångar utan stora lån?
Det här är en viktig fråga.
En person kan ha mycket stora tillgångar utan att ha stora skulder.
Om en person exempelvis äger tillgångar värda 100 miljoner kronor och inte har några större skulder är personen mycket förmögen.
Men om samma person har tillgångar för 100 miljoner och lån på 80 miljoner är den ekonomiska situationen helt annorlunda.
När man diskuterar kungafamiljens ekonomi måste man därför skilja på:
- tillgångar
- skulder
- privat egendom
- statlig egendom
- stiftelseegendom
- egendom som används i den kungliga verksamheten
- statliga anslag
Att ett kungligt slott är mycket värdefullt innebär alltså inte automatiskt att kungen privat har en tillgång på motsvarande belopp.
Vad är en stiftelse?
För att förstå varför det ibland blir förvirring kring kungahuset är det också bra att förklara vad en stiftelse faktiskt är.
En stiftelse är en särskild juridisk konstruktion där egendom avsätts för ett bestämt ändamål. Stiftelsen är en egen juridisk person och ska förvaltas enligt sitt ändamål och sina regler.
En stiftelse är alltså inte samma sak som en privatperson och inte heller samma sak som ett vanligt aktiebolag.
Det finns stiftelser med koppling till kungafamiljen och den kungliga verksamheten, men det innebär inte att Kungahuset som helhet är en stiftelse.
Det är därför bättre att säga att det finns olika juridiska personer och stiftelser med koppling till kungahuset, snarare än att kalla hela Kungahuset för en stiftelse.
Varför spelar detta någon roll när man pratar om lån?
Det spelar stor roll eftersom lån alltid är kopplade till en juridisk person eller fysisk person.
Om ett företag tar ett lån är det företaget som är låntagare.
Om en privatperson tar ett bolån är det privatpersonen som är låntagare.
Om en juridisk person äger en fastighet är det den juridiska personen som står som ägare och eventuellt kan ha skulder kopplade till fastigheten.
Därför kan man inte bara titta på en fastighet och säga:
”Den är värd flera hundra miljoner – alltså måste kungen ha lån på den.”
Man måste först veta vem som faktiskt äger fastigheten och hur den finansieras.
Kungahusets ekonomi är därför ganska unik
Det svenska kungahuset är en speciell institution eftersom det kombinerar en privat kungafamilj med ett offentligt statschefsuppdrag.
Kungen är både privatperson och Sveriges statschef.
Det innebär att det finns en gräns mellan hans privata ekonomi och den ekonomi som hör samman med statschefsämbetet.
När kungen exempelvis deltar i ett statsbesök är det en del av hans officiella uppdrag. Kostnader som uppstår i samband med den officiella verksamheten ska därför inte automatiskt betraktas som privata kostnader för kungen.
Samma sak gäller många av de byggnader, personalresurser och andra tillgångar som används för den officiella verksamheten.
Kan man säga att Kungahuset inte har lån?
Här måste man vara noggrann.
Det är bättre att säga:
Det finns inte grund för att beskriva Kungahusets ekonomi som ett vanligt hushåll med stora privata bolån på de kungliga slotten.
Däremot är det för kategoriskt att säga:
”Kungahuset har inga lån eftersom det är en stiftelse.”
Den formuleringen blir fel eftersom Kungahuset inte är en stiftelse.
Det korrekta är att kungahusets ekonomi är uppdelad mellan olika delar och att de kungliga slotten och den officiella verksamheten inte ska behandlas som om de vore en vanlig privat bostad och ett vanligt privat hushåll.
Skillnaden mellan kungen och staten
Det är också viktigt att komma ihåg att kungen inte äger Sverige.
De kungliga slotten är inte automatiskt kungens privata egendom bara för att han bor eller arbetar där.
Sverige är en konstitutionell monarki. Kungen är statschef, men han styr inte landet politiskt.
Regeringen och riksdagen har det politiska ansvaret enligt Sveriges grundlagar.
Kungens huvudsakliga roll är som statschef och representant för Sverige.
Det är denna offentliga funktion som gör att staten finansierar delar av den verksamhet som krävs för att kungafamiljen ska kunna utföra sina officiella uppgifter.
Sammanfattning
När man diskuterar om Kungahuset har lån behöver man alltså vara försiktig med förenklingar.
Kungahuset är inte en stiftelse. Däremot finns det stiftelser och andra juridiska personer med koppling till kungafamiljen och den kungliga verksamheten.
Kungafamiljens privata ekonomi är inte samma sak som Kungliga hovstaternas ekonomi. De kungliga slotten ska inte heller automatiskt betraktas som kungens privata fastigheter.
En stor del av den kungliga verksamheten finansieras genom statliga anslag, eftersom kungen har ett offentligt uppdrag som Sveriges statschef.
Det betyder att man inte kan räkna på kungafamiljens ekonomi på samma sätt som man räknar på ekonomin för en vanlig svensk familj.
Frågan om lån måste i stället besvaras utifrån vem som äger en viss tillgång, vilken juridisk person som står bakom den och hur den tillgången finansieras.
Det är först då man kan få en korrekt bild av kungafamiljens ekonomi.
